Senaste tiden har jag verkligen funderat på hur mycket det vi tänker & känner speglas utåt till omgivningen. De känslor jag känner inombords speglas utåt till andra och det är även så andra kommer att uppfatta mig. Om jag utåt försöker visa mig glad & öppensinnad men på insidan inte alls känner mig så utan snarare uttråkad & sluten så kommer min omgivning inte uppfatta mig som det jag vill förmedla. Det vi känner på insidan speglas igenom till andra därför att vi känner av varandra. Vi sänder ut vår energi & känslorna är energi. Därför är det bra att verkligen försöka känna det man vill spegla ut så man inte skapar förvirring hos sin omgivning.
Jag har börjat bli mer känslig mot detta i min egna personliga utveckling, dels mot mig själv & dels gentemot andra. Ibland har jag funnit mig själv med att vilja visa en känsla utåt men på insidan känner jag helt tvärt om. Till en början har jag slått ned på mig själv & blivit arg att jag känner som jag gör. Tryckt ned mig när jag egentligen behöver lyfta upp mig & säga att det är okej att ha de känslor du har, det är mänskligt. Men jag har reflekterat över mina känslor & börjar komma till insikt att det förmodligen handlar om att jag är mer receptiv mot mina innersta & äkta känslor nu än tidigare. Därför upptäcker jag "dubbelspelet" med vad jag sänder ut & vad jag känner inombords. Förmodligen har jag haft oerhört mycket mer dubbelspel tidigare än vad jag har idag. Bara att jag inte lagt märke till det för jag inte haft den självdistansen till mig själv & vad jag känner. På sätt & vis handlar det nog om att bli närvarande med den känsla man vill utspela. I en värld full av kontaktnät framför skärmar kan vi så enkelt visa känslor vi egentligen inte känner vilket kanske gör att vi får dubbelspel i verkliga livet också.
Det knep jag själv försöker ha när jag upptäcker att jag inte är i full resonans med det jag försöker & vill sända ut är att verkligen stanna upp & känna efter hur den känslan jag vill spegla ut borde kännas. Om det handlar om att jag vill känna tacksamhet så funderar jag på hur det verkligen känns att känna tacksamhet gentemot det jag vill känna. Om det handlar om glädje så försöker jag att verkligen känna glädje & se glädjen i situationen. Om det handlar om medlidande så försöker jag verkligen sätta mig in i den känslan.
Har du ett djur kan du pröva med ditt djur. Gå fram mot ditt djur där du försöker förmedla olika känslor som ilska, kärlek, rädsla & glädje. Reagerar ditt djur på något annorlunda sätt beroende på vilken känsla du verkligen försöker framkalla? Djur brukar vara väldigt känsliga mot energier så det är perfekta träningskompisar!
