Vi lever i ett samhälle där vi från den dagen vi börjar skolan lär oss att tänka logiskt, att analysera och reflektera. Väga för och nackdelar, problematisera, argumentera ja listan kan göras lång. Jag studerar till lärare och blir överöst av alla dessa termer och förmågor som elever ska utveckla i skolan. Något jag kommer till insikt med är "Vad gör vi av hjärtat?".
Hjärnan har i princip allt fokus i skolan, och därefter i det samhälle vi lever i. De ämnen som tillåter hjärtat att ta plats, estetiska ämnen som musik, bild, drama och så vidare, de får nästan inget utrymme och de värderas lågt. Ändå är det ofta de ämnen som barnen tycker om mest. Men år efter år blir vi invanda i matematiskt tänkande, i det analyserande, det kritiska. Någonstans där emellan verkar vi tappa kontakten med vårt hjärta och helt och hållet börja förlita oss på vår hjärna.
Ett barn är i kontakt med hjärtat, det agerar utifrån känslor, det säger vad de tycker både positivt och negativt. Vi måste givetvis lära oss en balans för att veta när man ska säga något eller när det kan såra. Vi måste givetvis ha en viss analysförmåga för att avgöra vad som är klokt eller vad som kanske rent av är farligt. Men jag vill säga att vi är alldeles för mycket i hjärnan så att det går till en överdrift.
Vi har glömt av hur det är att agera rakt ur hjärtat, med en passion, en viljekraft som bara gör, som bara vet. Vi har glömt hur det känns när man känner med sitt hjärta. För vi har inte blivit tränade i att göra det, vi har blivit lärda att det är fel att göra det. Varför?
Jag vill påstå att om fler lärde sig känna med hjärtat oftare så skulle vi ha ett bättre och tryggare samhälle, där människor faktiskt hjälper varandra och tar hand om varandra. Egot finns i hjärnan och kärleken till medmänniskor finns i hjärtat.
Lär dig lyssna till ditt hjärta, lär dig att vara i resonans med ditt hjärta. Det enklaste sättet att komma i kontakt med sitt hjärta är genom meditation. Att släppa hjärnan för ett tag och låta tankarna flöda fritt, så småningom kommer du känna ett skifte i tankar och känslor. Du ger utrymme för att hjärtat ska få ta plats. Tankarna kanske blir klarare, mer tydliga och du kanske får svar på saker du undrat över. Jag brukar föreställa mig att jag baddar in min hjärna i bomull, så att den är helt och hållet täckt och får vila. Det kräver en viljekraft för vår hjärna är van att vara på högvarv, den vill inte släppa taget. Men ju oftare vi övar på detta desto lättare kommer det så småningom att bli. Det är här du kan låta hjärtat träda fram, och känna vilken vacker och ljus känsla det är. Lär dig känna den känslan, för att så småningom kunna plocka fram den även i ditt vardagliga liv. För att låta hjärnan och hjärtat samarbeta.
Det är då vi kan ta de bästa besluten för oss själva och dem runt omkring oss.
