Jag är en ivrig person. Jag vill ständigt framåt, jag hatar att stå still och stampa på en och samma plats. I mitt liv händer det alltid något och i huvudet är jag alltid i planeringsfaser av olika saker. När det kommer till min inre planering så skulle man kunna säga att jag har ett slags kontroll behov. Jag vill gärna att det ska utfalla så jag föreställt mig. Har jag i mitt huvud planerat för att vi ska åka hem till min familj kl 12 dagen innan julafton, ja då är det den tiden vi ska åka för då har jag i mitt huvud redan planerat att vi är framme kl 18 och kan hjälpa till att ordna middagen och hinna se på bingolotto. Men jag har sällan berättat den här planen för min sambo, utan det är en välutarbetad plan som jag har skapat i mitt huvud. Och jag tar starkt för givet att han förstår den lika väl som jag trots att jag inte ens berättat den för honom. Så när han föreslår att vi tar de lugnt på morgonen och åker runt 14. Då blir jag rent utav irriterad. "Hur tänker han när vi ska åka kl 14? Vi kommer ju aldrig hinna fram då..." Tänker jag i mitt huvud. Hinna fram till vad? Jag har ju inte ens delgivit mig till honom om mina planer att vi ska hjälpa till och laga middag och se på Bingolotto.
Förstår ni vilket dilemma det här blir konstant? Och jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om detta problem. Ett ständigt behov av kontroll för sin omgivning. Det kan bero på många saker. Att man inte litar på de runt omkring en, man tror att man gör saker bättre själv eller kanske blivit sviken för många gånger. Upplevelser från barndomen som gör att man känner ett behov av att hålla kontrollen. Sin personlighet, man är en perfektionist. Ja det kan bero på många olika saker.
Något som kan vara väldigt bra för oss kontroll freaks är att öva på att släppa kontrollen ibland. Att låta ödet bestämma hur saker och ting ska utfalla. Mitt exempel ovan igen. Spelar det egentligen någon större roll om vi åker 12 eller 14? Faktiskt inte. Vi skulle vara hos min familj i 1 vecka och ha all tid i världen att umgås. De två timmarna var absolut inte avgörande. Men i mitt huvud kändes det som det viktigaste i livet, och när vi inte var iväg kl 12 så skapade det en oerhörd stress inuti mig. Till vilken nytta?
Därför har jag på senare tid övat på att försöka släppa kontrollen och låta saker ske som det sker. Något som kan tillåtas framkomma när man släpper kontrollen är en väldigt behaglig känsla som vi kallar: Acceptans.
När något inte blir som du tänkt dig, medvetandegör då dina känslor, känner du dig kanske ledsen, besviken, arg? Det är okej, låt känslorna komma men låt de också passera. Medvetandegör sedan situationen, är det en stor händelse? Är det en situation som du skulle kunna göra någon annan gång? Är det något ganska oväsentligt? Eller kunde du helt enkelt inte styra att det blev som det blev? På grund av sjukdom till exempel.
Tillåt dig i så fall att tänka: "Jag kunde inte göra något åt denna situationen, det är som det är och det är okej."
Det kommer kännas så mycket bättre än att älta och vara arg och besviken på dig själv eller någon annan.
Senaste månaden har jag fått öva mycket på just acceptans.
Jag ramlade och fick en muskelbristning och det var mycket saker jag var tvungen att ställa in på grund av detta. Men jag satt och mediterade för mig själv och insåg, det gör mig inte bättre att vara arg för det utan jag får låta det vara. Jag hittade en acceptans i tillvaron och till och med tacksamhet till min kropp. Det är något jag skriver om en annan gång.
Denna helg blev jag sjuk i Covid och var tvungen att ställa in en undersökning jag sett fram emot, ett besök hos en vän jag inte träffat på 7 månader, och en nymåneceremoni jag skulle hålla med en vän. Jag skulle kunna bli arg och tänka, varför ska jag få Covid just nu?! Det är helt fel tid!
Skulle det göra mig friskare? Nej.
Istället accepterar jag tillvaron och tänker att jag får vara med på nästa ceremoni, jag får hälsa på min vän när jag är frisk, då kanske det är härligare väder så vi kan vara ute i naturen tillsammans. Hitta acceptans i tillvaron som den är. För vi kan inte alltid styra allt i vår omgivning, vi måste lära oss att släppa kontrollen. Acceptans ger oss ett inre lugn.
Försök!