Jag välkomnar våren med vidöppna armar. Vi har alla längtat efter detta, att våren ska komma. Att se hur dagarna blir ljusare, hur solens strålar börjar värma, hur naturen börjar vakna till liv igen. Det är en magisk känsla. I nästan ett halvår har naturen legat i dvala, väntat. Den har varit tyst. Den har väntat med tålamod. Djur, träd, blommor, insekter, även vi människor. Vi drar oss undan, vi skyddar oss där det går att skydda oss och vi väntar. Vintern är en tid av vila, av återhämtning. En tid för reflektion och stillsamhet. Det finns en anledning till att vi är tröttare på vintern, vi ska vila då. Se bara tillbaka några generationer när de flesta av oss fortfarande bodde på gårdar, då var vintern en period av vila och att leva på det man skördat under sommaren.
Men nu när våren kommer, då känner jag mig full av liv. Redo att möta världen igen, redo att leva. Jag älskar att vara i naturen när den börjar vakna till liv. Det är så fantastiskt att från dag till dag se förändringen, hur knopparna helt plötsligt blir till löv. Hur den gråbruna gräsmattan helt plötsligt lyser i en skön grön färg. Hur buskarna som ser ut som att de inte hade något mer att ge plötsligt växer så det knakar och får löv och blommor tittar fram emellan grenarna. Skogsdungar där vitsippor tittar upp ur marken så långt ögat når. Fåglar som kvittrar överallt. Naturen kommer till liv igen!
Inom shamanismen tror man på att naturen har sin egna själ, att allt som växer är levande. Inom naturvetenskapen säger vi att allt som växer lever. Det må kanske sakna en hjärna som djur har, men är det verkligen hjärnan som förutsätter att vi har en själ?
När jag går i skogen känner jag att jag får en oerhörd kraft, en kärleksfull och trygg kraft från växterna och träden som omger mig. De ger villkorslöst, de är kloka och det finns bara kärlek. Man kan känna skillnad på energi beroende på vilken plats man befinner sig. Vissa platser kan kännas tyngre, medans vissa kan kännas väldigt fridfulla.
Jag är helt övertygad om att naturen har själ precis som vi. Jag skulle tro att det är än mer ett kollektivt medvetande än vad vi har. Ett träd ser sig inte som "mig" utan ett träd existerar bara i samklang med det runtomkring.
Se till att gå ut i naturen mycket nu när det blir vår. Känn hur naturen vaknar till liv och dra nytta av den oändliga kraft som den ger. Sätt dig på en lugn plats i en skog eller en äng. Blunda och ta några djupa andetag. Föreställ dig hur du för varje andetag drar in kraft och energi från naturen du omges utav. Hur du fyller upp din kropp med denna oändliga kraft. Sitt så här så länge du ger dig själv tillåtelse.
Bild från Torres Del Paine i södra Chile. Denna skogen gav ett vilt intryck, en ständig förändring och överlevnad.
Comments